Jag har varit oförskämt bortskämd i mitt arbetsliv. Inte med löner, titlar eller flashiga förmåner – utan med chefer. Något som många kanske inte får uppleve. Sånna människor som faktiskt gör att man längtar lite efter jobbet. När jag tänker tillbaka kan jag inte komma på mer än kanske en chef som varit direkt dålig. Resten skulle jag utan problem kunna rada upp från bra till fantastisk. Och längst upp på den listan står Micke. En chef, en vän och en otroligt omtänksam person.
Micke var inte bara min chef, han var en person man nästan stör sig på att man gillar så mycket. Varm, rak, rolig och full av idéer. Vi klickade snabbt, kanske för att vi båda hade det där entreprenörs-sinnet – en rastlöshet kombinerad med en tro på att saker går att göra lite bättre, lite roligare, lite smartare. Vi hade aldrig några lönesamtal, synkar, vi hade bara bra snack om livet, framtiden och här och nu.
En lunch minns jag extra tydligt. Vi satt på en uteservering i Gamla Stan efter en hektisk vår och jag och sa, nästan som om jag avslöjade meningen med livet:
“Jag har kommit på vad livet går ut på. Att man ska bara ha det nice det är det vi är skapta för.”
Jag tyckte själv att jag var rätt djup. Micke tittade på mig, log och svarade:
“Allt ska bara vara AWESOME, jag säger det hela tiden. men om det inte är AWESOME så får det vara."
Där och då blev det mer än ett skämt. Det blev ett motto. Allt ska vara AWESOME. Inte bara de stora sakerna – drömjobbet, resorna, middagar, milstolparna – utan vardagen. Måndagar. Möten. Kaffepauser. Och, enligt Micke, i detaljerna, som toalettpapper. Eller badrummen på jobbet.
För det är någonstans där det händer, i detaljerna. Vi pratar ofta om varumärken och storytelling i företag – hur man ska skapa känslor, bygga relationer, bli ihågkommen. Men samma sak gäller livet. Vad är det vi minns? Jo, människorna, replikerna, de små ritualerna. En chef som säger “allt ska vara AWESOME” och sedan faktiskt lever så. Inte perfektion, utan en slags envis vägran att nöja sig med “helt okej”.
Så när jag pitchade till Micke att jag skulle starta ett bolag som sålde toalettpapper som var AWESOME så sa han "Exakt en sån grej man kollar på för att få känslan av AWESOME".
För om du tänker efter: du börjar och slutar nästan varje dag på toaletten. Det är kanske det mest demokratiska rummet vi har – alla måste dit, oavsett titel, lön eller LinkedIn-profil. Varför skulle just den platsen vara dömd till att vara tråkig, beige och “det duger väl”? Om livet går ut på att ha det nice, och om Micke har rätt i att allt ska vara AWESOME – då kan vi inte göra ett undantag i det rum som vi besöker flest gånger per dag.
Det är därför jag älskar tanken på att höja ribban för sånt vi annars ser som basvaror. Att ett paket toalettpapper inte bara är “toalettpapper”, utan en liten vardagslyx, en blinkning, en färgklick, ett statement i badrummet. Något som får dig att le lite när du ser det, som påminner dig om att du förtjänar mer än “helt okej” även i de mest privata stunderna.
Micke lärde mig mycket, men han lärde mig att ställa den mest relevanta av frågo:
“känns det här AWESOME?”.
För om ditt toalettpapper kan vara AWESOME – då är du nog på god väg att ha det ganska nice i livet.
Micke, jag saknar dig varje dag. Jag ska försöka göra livet AWESOME, precis som du tyckte att det skulle vara, även om det är betydligt svårare utan dig på jorden. Tack för allt.